generated by sloganizer.net

perjantaina, elokuuta 11, 2006

Mistä kumpuavat usko, toivo ja rakkaus?

Kaleva ei tullut enää tänään. Nimeni on yksin alakerran nimitaulussa. Ihminen haihtuu, hiipuu, pois elämästäni, hälvenee tästä asunnosta, mutta ei niin helposti sydämestä... sieltä ei kukaan lähde kuin pöly, puhaltamalla. Sain eilen sanottua asioita, jotka rauhoittivat mieltäni niin, että nukuin suloisesti kuin pikkunen possu. Tämä aamu oli parempi kuin eilinen.

Jos mä voisin antaa puolet mun uskosta ja auringosta ja elämänhalusta ja kaikesta sulle, niin sillä pärjäis ihan hyvin kaks ihmistä.


Tror du att ensamhet kan dölja vad du känner?
Göm dig så får du ingenting,
Jag kan förstå att jag har plågat mina
vänner, som dom har sett mig dra omkring.
Det fanns nätter då jag frös i ensamhet.
Jag förnekade väl då
hur sekunder kunde bli en evighet när
jag kommit bara för att gå

Be mig så stannar jag kvar.
Vill du veta vem jag är?
Be mig så stannar jag kvar.
Det finns inget som hindrar oss här.

Hur många dagar har jag lämnat att försvinna
när jag förbannat att dom fanns?
Letar du värme där ett hjärta slutat brinna
har du din själ nån annanstans.
När jag trodde att jag hittat vad jag drömt
har jag svävat i det blå.
Vad jag sedan var på väg till har jag glömt
när jag kommit bara för att gå.

Be mig så stannar jag kvar...

Kanske är det här det finns en plats ändå
för främlingen som alltid kom men bara för att gå.
Jag kan tvinga mig att stanna om du vill,
men det enda jag kan få
är en känsla av att inte finnas till
om jag kommit bara för att gå,
Be mig så stannar jag kvar

Nordman : Be Mig


2 kommenttia:

Anonyymi kirjoitti...

Olet kyllä ihan hirvittävän vahvan oloinen, jos vertaan itseäni tuossa tilanteessa ollessani...Elämänhalu katosi, enkä kyennyt näkemään aurinkoa tai mitään asiaa edes kauniina viikkoihin. Selviytymistä sinulle!

Hanna P. kirjoitti...

Kiitos kauniista sanoista.

I'm a survivor, I'm gonna make it.
Aggressiiviset hoitokeinot puree. Tänään kolme tuntia jumpalla. Antaa endorfiinien hoitaa mielialaa. Pidän "lääkekaapin" kunnossa: koiran massun rapsuttaminen kuivaksi kärpsähtäneellä nurmikolla auringonpaisteessa, siskon ja äidin kanssa lounaalla käyminen, illalla leffan katsominen hyvässä seurassa...

Purkaminen, verbaalisesti ja fyysisesti ja ihan miten vaan, on tärkeää. Mitään pahaa oloa ei saa pitää sisällä, se rupiaa siellä itämään ja sikiämään entisestään. Sen voi huutaa pois, sen voi hikoilla pois, sen voi itkeä pois.

Mittasuhteiden näkeminen... "This too shall pass."

Ilmakitaran soittaminen auttaa muuten melkein mihin vaan.